Jag vet inte vilket som är mest patetiskt, att man cyklar till han mitt i natten eller att man blockerar men tar tillbaka lika snabbt . Dessa dagar är nog ändå värst när man börjar inse en massa stuff och alla råd man ger sin vän gör bara ont för de lyssnar inte. Men det värsta är ändå att man VET hur jävla svårt det är att hålla sig undan fast det är vad man SKA. Vi är fan i samma smet du och jag.

"You should say it. And so should I and every other girl who is tired of playing their game... by their rules. Don't be too fat.. or too thin or too... dark or too light... don't be too sexual or too chased or too smart or too dumb! Be yourself, but make sure you fit in."

Egentligen var min mening att skriva vad som händer i mitt liv, typ om mitt nya jobb som jag ser framemot att börja på och nya människor att lära känna. Men istället blev det så här deppigt, jag vet inte vars det vände för jag var glad när jag for till jobbet med Barbro, det första jag gjorde på jobbet var att skratta när Andreas kom in. Men slutet av dagen kom det liksom något i mig, en smärta, en saknad, frustation, ångest och panik.
Det är som du säger: "Man vill ha någon att bry sig om."