George Bernard Shaw once wrote;
There are two tragedies in life: one is to lose your heart's desire, the other is to gain it.

Resan till Nordkalotten var lärorikt, mycket inom mig vaknade till och Mattias predikade mycket om att ta beslut från hjärtat. Varje dag beslutar vi oss för saker i livet, han frågade oss vilket beslut vi hade gjort som hade tagit oss där vi är idag. Jag tänkte efter och insåg att fast mitt förflutet skadat mig så har det ändå gett mig något bra. Mitt beslut att inte plugga hemma gjorde mig till den jag är idag.

På den senaste tiden har mycket förändrats i mitt liv och det är både bra och dåliga saker. Ända sen jag mötte dig har mitt liv inte varit lätt men på nått sätt har du ändå påverkat den så pass mycket att jag har klarat mig genom dessa månader eller sommar. Jag trodde till en början att jag inte skulle kunna leva utan dig men det visade sig att jag var starkare än så och att jag inte alls behöver dig och det bästa av allt var att jag fick veta att du inte var så jävla perfekt som jag trodde. Dina brister kom fram tillslut och det negativa med det är att nu drar jag mig ännu mer tillbaka. Jag måste erkänna att min sommar varit hmm hur ska man säga detta...  intressant/händelserik. Visst han kom, och han kom och han kom och han kom och sen han men ingen som jag stannade för att säga hej. Det var väl en men han visade sig vara ett as han också som alla andra, fast sen finns de som verkligen är underbara, de få som man aldrig lyckas med. Den här sommaren har det varit fyllt med tårar, kärlek, skratt, avund, förtvivlan och missöden. Men jag har lärt mig en hel del och därför även börjat uppskatta mer och mer av det jag har men en sak kommer aldrig förändras och det är vad jag känner för dig. Vi kommer aldrig lyckas, vi kommer aldrig bli sams - aldrig någonsin.

Nu har det gått tre månader eller mer sen du for och jag ställer fortfarande samma fråga än idag: När, Var, Hur hände detta? Jag har fått sååå många frågor under dessa månader, såå många blickar och åsikter. Den värsta var nog när Wille sa att han höll med till en viss del men ändå visste han inte vad det var han höll med om? Vilket gjorde mig ännu mer förbannad men han gav mig en kram och sen pratade vi ut lite, eller jag sa inte så mkt utan han förklarade. Det som är så underbart med honom är att han är så ärlig och verkligen säger vad han tycker och jag känner att jag vågar öppna mig för dig men ändå väljer jag att inte göra det. Att du kunde avgöra att jag var less och sen skickade ett sms att du finns där för mig om jag vill prata kändes stört bra. Det som är så bra med vår vänskap är att ingen förstår sig på den haha.

Nu har ytterligare en person trillat in i mitt liv och den här gången stannade jag upp för att hälsa på den här personen. Till en början verkade du på ett sätt sen en annan där jag såg något underbart hos dig men sen kom det ytterligare en sida som jag verkligen inte förstår mig på. Livet är som den är och en del är en person medan andra är 50 olika.