Många gånger har jag undrat över om man har något syfte i livet, om man är menad till något stort eller om man bara är allmänt fast. Det fanns en tid då hoppet verkligen gled ur min hand, då mina ögon var fyllda av tårar och mitt hjärta frös till is. Men jag satte ett mål, ett mål jag än försöker uppnå som sakta men säkert tar sig. Visst har jag kommit en lång bit på min resa men vägen till mitt mål är ännu långt borta.

Because, sometimes, you have to step outside of the person you've been. And remember the person you were meant to be. The person you wanted to be. The person you are.

Jag har nog bara en fråga: VARFÖR? Lika mycket som jag funderar på det, lika mycket vet jag. Jag kan inte säga att jag älskar dig, tyvärr men efter allt jag fått och får gå igenom hela tiden så har jag all min rätt på min sida. Hur mycket vi än skulle försöka så tror jag inte på någon försoning, det är kört. Jag lär låta kall och kylig men vill du så kan du, det tvivlar jag inte på MEN vi kan inte, jag kan inte förlåta dig. Jag vandrar vidare och tar med mig dem som ser mig, dem som alltid kommer uppskatta och acceptera mig för den jag är men jag lämnar dig. Alla dina ord, ditt beteende är ett enda stort sår som jag måste gå runt och plåstra om gång på gång. A warrior doesn't give up what he loves, he find the love on what he does. Det kommer stunder då jag bara vill saga förlåt och åter igen förlåt för allt jag gjort men sen vaknar jag till och inser att vad fan håller jag på med? Jag har inte gjort detta, det är inte jag som ska be om förlåtelse. Jag skulle kunna gräva ner mig i detta i all evighet men vad tjänar det till? Jag måste sluta se bakåt och istället sätta mer energi framåt mot min framtid.

The journey is what brings us happiness, not the destination.

Alla vill vi leva bland folk där det känns tryggt och säkert, främst vill man kunna lita på dem man anser vara ens vänner och inte ytliga kompisar. Killar kommer, killar går men ens vänner de består, är ett talesätt som är så jävla sant. Från att ha lämnat ett jävla svin till att själv vara ett var inte riktigt min plan. Ända sen jag fick ditt sms har jag inte kunnat sluta tänka och det värsta är nog att det trotts allt stämde, till en viss del. ?Jag är inte direkt sur, mer besviken . Speciellt som när jag frågade dig om man verkligen kan lita på dig, *** hade väl rätt ändå.? Jag kan inte sluta läsa det eller höra det i mitt huvud och varje gång jag tänker på det kan jag inte hålla mina tårar tillbaka. Jag känner sådan besvikenhet och aggression från min egen sida och fattar om du inte kan lita på mig igen men jag kommer aldrig sluta hoppas på att det en dag kan vända tillbaka för att du är en sån underbar kille och jag inte vill förlora dig från mitt liv. Men nått som du gjort fel är att inte prata med mig eller skälla ut eller nått för att ge det en chans och fixa det. Jag tänker på dig och det vet du.

De senaste veckorna eller efter att jag åkte tillbaka ner till sthlm har saker och ting inte känts allt för bra. Jag har mått så sjukt dåligt de senaste nätterna att jag har hållit mig i gång för det mesta bara för att inte tänka eller känna efter så mkt. En del tycker kanske att man inte ska surra så mycket om sina känslor hit och dit men fan jag är en tjej som alla andra och vi kan inte undgå att inte känna efter. Men som tur har jag haft mitt ex som har lyssnat och min underbara kusin har också hjälpt till en hel del men mina perioder kommer och går titt som tätt. Samtidigt som jag har lärt mig att vara ensam så kommer det stunder då man inte borde vara det just för att det är då man tänker som mest. Hade jag inte haft dansen vet jag inte hur jag hade klarat med allt. Idag har jag pratat med min bror och det var sjukt underbart för att jag saknar han så mycket men en person som verkligen har växt till sig ska få min uppmärkshet i detta inlägg. Hon är så sjukt underbar, lätt att prata med och stark i många situationer. Den senaste tiden har jag pratat mycket med henne i flera timmar varje gång och måste säga att jag beundrar henne hårt och avundas att hon klarat av att stå emot den personen som trycker ner henne som mest. Jag tackar dig enormt för att du har lyssnat och hjälpt mig när det har varit som värst den här månaden. Jag älskar dig kusinvitamin eller er båda två riktigt hårt. Det finns en låt som jag inte kan sluta lyssna på fast det enda vettiga vore ju att sluta för att bli av med allt som har med dig att göra men en del av mig har inte styrkan nog till att göra det eller viljan.

Då har veckan passerat igen och mycket har hänt kan jag säga, en hel del erkännande har trätt fram som gjort mig mer fundersam. Men vi börjar kanske berätta om min utgång förra fredagen, eftersom horfrisören förstörde min lugg kände jag mig ganska obekväm men det gick bra i alla fall. Vi satt först och drack på nivå 22 eftersom det är sjukt billigt där, det som var tråkigt var att så många bangade ur men jag hade kul för det.  Sen åkte vi till vajpers-room och rockade, jag stod och dansade med en kille som var lika gammal som brorsan och sen när jag kände att mina fötter inte pallade mer funderade jag på att åka hem och eftersom 89:an bodde på Gullmarsplan fick jag sällskap av honom dit. Dagen efter skulle jag jobba men pallade fan inte så jag tog en sov dag och jobbade på söndag istället. Det var min helg och min vecka och en ny har nästan passerat och även den har varit lite konstig.

The Notebook är en film som jag funderat på att se långt tillbaka men det har som aldrig kommit till kritan och efter att ha sett Last Kiss kände jag att jag pallar fan inte en massa kärleksfilmer och eftersom Carro sa att The Notebook verkligen är en kärleksfilm så kände jag inte suget för den. Efter att jag väntat i två månader la jag mig äntligen i sängen efter ett tre pass dans och ny duschad med rätt belysning och två täcken + Grano som jag kramar om varje natt. Då var min kväll räddad för den kvällen och jag kände att jag äntligen var redo för filmen men så pratar man med sitt ex i en timme och flummar om allt gammalt och nytt och horfilmen får mig att gråta. Jag som var inställd på att den skulle likna Last Kiss men den var fan sjuukt bra och jag som inte gråter allt för ofta kunde inte hålla tillbaka tårarna, allt bara kom och en massa bilder passerade förbi mig. Känslan som kom eller känslor som kom hade jag trängt undan sen 9 månader tillbaka, kändes som att dörren till garderoben där jag hade stängt in alla mina minnen bara smälldes upp och hoppade tillbaka igen. När jag hade sett filmen kunde jag inte somna så jag ville ringa till Carro med gråten i halsen och säga hur mycket jag hatar henne samtidigt som jag älskar henne men hon sov då så jag gick in på msn istället och började prata med Petter som fick mina tårar att sluta komma genom att bara allmänt vara störd ;P Han är så snäll, han är nog en av de få som mobbar sönder mig hahaha.

Det har passerat 10 månader sen den där hemska kvällen inträffade och det passar nu att kläcka ur sig detta. Jag hatar dig för att du gjorde så där och det var bra av dig att be mig hålla bort och det hjälpte till en viss del men detta gjorde ju inte det lättare. Visst vart jag glad men plötsligt blev allt annorlunda och jag har verkligen tänkt vilket jag försöker att inte göra. En del av mig tror på det men samtidigt känns det som att det kommer inte bli som förut och vi lever på olika ställen nu så det kan bli svårt att kompromissa. En del av mig önskar att du aldrig nämnde det från början när vi ändå inte kan göra något åt det eller ens är redo för det. Det var som i somras då en annan erkände en sak som verkligen var heeeelt heeelt onödigt och sjuukt jobbigt när det ändå inte fanns någon möjlighet. Jag vart glad, riktigt glad måste jag säga eftersom jag väntat på det i fyra år på att du ska känna så och säga det till mig men när det väl kom fram blev jag skit rädd och hatade dig istället men det är väl livet, alla får inte varandra.  

Idag ska jag dansa hype och ta med en brud från jobbet så hon får testa eftersom att hon tycker den stilen är cool och ingen är så skön som Joaquin Pérez  på att lära ut den, sättet och stegen han lär ut är alldeles FANTASTISKA! Sen ska vi träffas vid åtta och äta på donken med några andra från jobbet innan jag ska hem och börja små packa. Peter Wink har kommit ner till Sthlm så jag ska in till stan och träffa honom samtidigt som jag ska byta skor. Nej nu måste jag skynda mig så jag hinner packa ner ombyte innan bussen går. Det här vart ett rätt långt inlägg så nästa kommer om en månad eller tre haha ;P
  

När folk frågar på vilket sätt de är det kan jag inget annat än bara titta på personen eftersom för mig är det så självklart, texten säger sig själv. Men för de som inte förstod så menar jag att folk klarar så mycket mer om de bara skulle våga tror på sig själva lite mer än sitta hemma och klaga.

Då var den veckan avklarad och den har väl funkat, jag har varit till Ikea, varit på bio och sett Jumper och jobbat på TP. Så om vi börjar med att jag skippade en massa dans pass den här veckan gav mig dåligt samvete men jag kände verkligen inte för att ta några pass i mitt tillstånd. Var som sagt till Ikea också med Johan och köpte mig lite små saker att pyssla med. Efter ett irriterande pass på jobbet spräckte jag nollan och sålde min första digital-tv tack vare Hamed. Efter jobbet ville en del ha med mig ut men jag lovade att gå på bio och de tyckte som att jag kunde skita i bion och gå på den en annan dag, jag ba: "Kompis jag har väntat på den här filmen i två veckor, tror du att jag bangar nu?! Men jag kan komma efter den om jag pallar." Men eftersom Betty inte heller for dit så sket jag i det också och skickade dem ett sms som jag sen fick betala för dagen efter haha. Söndagen gick det bättre på jobbet, jag sålde hela 5 st digital- tv och vann i mitt team...så sweet! Nästa helg ska vi ut med jobbet och det känns ju trevligt och den här gången får jag inte banga för då vet jag en massa som kommer reta mig dagen efter.

Den här veckan eller månaden har jag funderat mycket på förhållande och förtroende. Jag har en vän eller jag funderar nog vad vi är men hon umgås med mig men pratar med någon annan. Jag brukar ofta fundera på vad det är som gör att hon inte vänder sig till mig med sina problem men vill umgås med mig som att allt är bra. Visst jag har kanske inte pratat med dig om mina problem men asså jag har inga problem och har jag det så är det samma gamla saker som hur jag ska göra när svaret egentligen står rakt framför mig. Eller sånt som du redan vet men som det inte riktigt går att ta itu med men jag fortsätter kämpa på. Nu när jag varken har en pojkvän, nått ex eller någon annan kille som jag springer efter känns mitt liv ganska enkelt känner jag att jag inte har något att berätta. Visst jag pratar med Carro varje dag och mina problem hon får lyssna på då är typ varför min hordator inte fungerar eller varför en del på dansen kan vara så jävla sega på att ta en koordination eller att de på pressbyrån förmodligen kommer tro att jag snart ska snatta nått när jag hänger där så ofta men aldrig köper något. Annars får jag höra Carros problem och när det inte händer något i mitt liv får jag ta ut min frustation på hennes problem och låssas som att det är mitt problem så jag känner mig mänsklig igen.  Som sagt så hoppas jag på att du en dag vågar anförtro dig till mig också.

Me: "Du vet väl om att han är dryg"
Han: "Va?! Jag är väl inte dryg?"
Me: "Det är ju av dig jag har lärt mig."
Han: "Av mig? När?"
Me: "Men på utbildningen när jag sa att fan va dryg du låter och då sa du: 
         Men jag är dryg!"
Han: "På så sätt, men jag vet att du tycker om mig."
Me: "Ha, du TROR att jag tycker om dig."
Han: "Haha Blink ;-)"

Vad är grejen med mig och mina dominanta alfahanar? Vad är det som gör dem så spännande med den överlägsna attityden? Hade aldrig sett han på det sättet men när han körde med den attityden kunde jag inget annat än känna mig svag och spänningen tog fort. Visst han påminner om en annan person som också dominerar och drygar, även om han har betett sig som ett svin kan jag inte förneka att det är en del av attraktionen. Sen om det är bra eller dåligt är en heelt annan historia som inte orkar utveckla nu, jag tar det som det kommer och hoppas bara på att mogna till någon dag och falla för normala människor haha.  

I'm looking for a lover not a friend
Somebody who can be there when I need someone to talk to
I'm looking for someone who won't pretend
Somebody not afraid to say the way they feel about you

And I'm looking for someone who understands how I feel,
Someone who can keep it real and who knows the way
The way I like to have it my way
And I'm looking for someone who takes me there,
Wants to share , shows he cares
Thinking you're the one that I've been waiting for

-      "Haha.. lite och kansche haha... låter som du inte vill erkänna nått för dig själv."

-      "Hahaha, men jag hatar att du ska vara så jävla självsäker."

-      "Men jag är sån och det vet du, det är ju det som du tycker är en del av attraktionen."

-      "Också störande!"

-      "Can't live with me, can't live without me."

Helgen som varit fick mig att känna efter något samtidigit som det fick mig att känna inget alls, förutom en mild bitterhet. I fredags var jag ut för första gången i Sthlm, kan inte säga att jag hade min bästa kväll men den funkade. Kvällens höjdpunkt då var ändå vakten :

-  "Legitimation?"
- "Visst!"
- "Är det din flickvän?"
- "Öhh.. njaa, nä"
- "Du har fina ögon i alla fall"

Hahahaha jag fattade inget.. ba: jaha, öhm tack!? Lördagen jobbade man och det kändes inte alls bra och när jag fick åka hem kändes det bra men något gjorde ont i mig. På söndagen tänkte jag att om jag dansar slutar det kanske att kännas men inte ens det hjälpte. Kanske valde jag fel pass eller så var jag bara allmänt bitter. Efter att ha suckat några gånger tog jag tag i duschen och gjorde mig ordning för att träffa Wasse. Efter att han hade skrämt skiten  ur mig kom leendet som gjorde att känslan började försvinna, vi var och åt i kungshallen och sen bestämde vi oss för att gå på bio, kanske är det saknaden som gör mig så här nere?

Att hänga med Wasse var nästan som förr i tiden då vi fulade oss på kvällarna och skrattade så mycket att dagen efter hade man träningsvärk i magen och käken. Är det något jag saknar så är det kvällarna med er, då vi bakade världens största chokladkaka haha och efter att vi tryckt i oss en massa choklad ville man bara spy så vi låg alla i min säng och garvade. Eller kvällen då vi spelade vattenpoker och wasse fick sina små fylleticks och ställde sig mot ett hörn och garvade samtidigt som blåsan bara växte och växte, haha shiit vilka stunder vi har haft. Efter att haft en bra kväll med han åkte jag hem och pratade med Petter i tre timmar och det kändes också sjukt bra just för att han är så lätt att prata med. Han gav mig en massa råd om hur jag ska anpassa mina måltider till träningen. Idag är det måndag och det känns fortfarande dåligt, kanske är det mitt skit jobb som gör mig så här nere också.

Musik - Dans = FANTASTISKT! Jag vet inte hur mitt liv hade sett ut utan dem, som Elin sa: "Du har i alla fall dansen som du brinner för att följa, jag har ju som inget." Det är lättare att planera när man har ett mål en dröm att följa. Jag hoppas verkligen på att Roger kommer starta ett eget gym, för då kommer jag och har en massa dansklasser på hans gym, vi blir det nya Inpuls :D

Stop & Stare - One Republic

Ibland när jag saknar dig så tänker jag på oss och alla minnen som vi dela.
Ibland när jag tänker på dig så känner jag hur mina tårar faller ner för kinden.

Jag kan inte förstå hur mycket jag saknar dig och hur mycket jag behöver höra dig prata bara för att få skratta tillsammans och nöta alla störda klipp som bara du och jag kan garva åt. Bara ligga i sängen och prata om saker vi ser fram emot och saker vi stör oss sjukt mycket på för att sen börja tävla om vem som kan äckla varandra mest för att sen brista i garv. Eller lyssna på alla nya låtar du har hittat. Jag älskar dig!

Ibland vaknar man på fel sida och är allmänt onödigt arg på folk som inte gjort något eller så har man all rätt till att hata dem. Har suttit här och kollat in en massa klipp från scrubs som äger =) och beundrats av JD och turks sjukt söta vänskap som bara en del kan ha och den påminner lite om min och Carros vänskap fast de är inte lika dum och dummare som oss :S men jag älskar dig för det babe :D Här kommer några citats mellan våra konversationer och sms som hon skickat till mig:

-          "Måste man inte prata med någon när man ringer?"

-          "Jaaa, oftast så brukar man ju det men jag vet inte vad du brukar göra när det ringer i din telefon."

"Jävla hora du ska prata med mig och inte jobba."

"Fan vad irriterande när du inte byter linje, ÄR DU TRÖG ELLER?"

"Jag ska cutta dig "

-          "Jag har funderat och jag vet inte hur jag ska göra, vad tycker du?"

-          "Nää, sa han?" .... Vi lägger på och sen fem minuter senare ringer hon upp:

-          "FAN OM DU TÄNKER TANKEN PÅ ATT GÅ TILL HAN, JAG LOVAR ATT JAG SKALLAR DIG MOT EN CEMENTVÄGG NÄSTA GÅNG VI SES!!!!!"

-          "Jag känner att det är 50/50, skit jobbigt"

-          "Jag kan bara inte förstå varför du tänker tanken när du vet hur dåligt du mådde sist. Du är värd så mycket mer!"

 "Here's my philosophy on dating. It's important to have somebody that can make you laugh, somebody you can trust, somebody that, you know, turns you on... And it's really, really important that these three people don't know each other"

-          "Är du nå fin idag då?"

-          "Alltid, det vet du väl!?"

-          "Mmm sant, så får man någon puss när vi ses då?"

-          "Kanske, om du är snäll."

-          "Vaddå! Jag är väl alltid snäll, inte nått jävla mongo"

Igår var det alla hjärtansdag och jag kan inget annat säga än att det är överskattat. Visst är den mysig till en viss del, men vem fan vill ha en mysdag med sin pojkvän samtidigt som resten av Sverige har?! Inte då jag, ska jag ha en mysdag med min pojkvän ska det bara vara vi som har det för då blir innebörden av det mycket starkare och allt blir mer personligt. Folk frågade om jag hade fått någon ros igår men eftersom jag inte känner någon så kunde jag inte få det men jag fick fina sms i alla fall och det räckte gott och väl för min del. Sverige har för många högtider att fira och de flesta är alldeles för överskattat. Nu har jag även bokat flygbiljetterna hem så jag kan hälsa på min stora familj i norrland =) Kan Stockholmare vara så jävla pantade att man tror på seriöst allvar att bara för att man bor ovanför Umeå så har vi inte vanliga motorvägar, det är väl förhelvete självklart att vi också har och kör med bil för att kunna färdas till varandra. Korpis är ett ställde där man kör med skoter till varandra men INTE Luleå - få in det i era dumma jäva skallar!

Citatet är ägnad åt en mycket saknad person som betyder allt för mig, du är den jag behöver. Jag älskar dig lillebror:

"At this moment there are 6,470,818,671 people in the world. Some are running scared. Some are coming home. Some tell lies to make it through the day. Others are just not facing the truth. Some are evil men, at war with good. And some are good, struggling with evil. Six billion people in the world, six billion souls. And sometimes... all you need is one."

- "Har du inget roligt att berätta mig?

-  "Vad har jag att berätta, jag är så ensam. När jag fått kontakt med någon och all drama kommer igång, LOVAR jag dig att jag ska berätta något roligt. Men tills dess får jag sätta ut en annons; Kompis sökes!"

Så kan det låta när jag också Carro pratar, det kan även vara ganska tyst också när vi SKA prata med varandra men jag vet inte vad det är som gör det så skönt att prata med henne när man inte behöver säga något. Fast jag hade en rolig sak att säga: En duva halkade =) Det var kul när vi pratade i alla fall. Ibland kan ju våra samtal vara så idotiska att man kan inget annat göra än att skratta och sen lägga på med träningvärk i käkarna. Jag har även sökt till So you think you can dance vilket gick åt helvete men jag gjorde det i alla fall. Det bästa med uttagningen var alla sköna dansare, att sitta i ett rum med bara dansare var heelt underbart där alla utbytte steg med varandra. Det sämsta med uttagningen var att jag var så fruktansvärt oförberedd FAST alla hade sagt till mig att förbereda så lyssnade jag inte men då lärde jag mig något av det. Ska jag söka nästa å?r... hmm beror på om man pallar trycket, har jag ett bra solo och känner mig redo ska jag satsa. Jag har även lyckats få jobba och fixat ett terminskort på DC så jag kan dansa hur mycket som helst.

Nu sitter jag här med min pyjamas med en otrolig träningsvärk och försöker välja ut en låt att göra ett solo till, vilket är sjukt svårt men någon låt borde jag väl ändå hitta av alla mina 3800 låtar. Igår var en sådan dag då jag bara satt i telefon med olika personer men jag fick i alla fall skratta med alla. Nästa helg hoppas jag på att Linnea och Carro kommer ner för det skulle verkligen vara kul men tror ändå inte helt på att det kommer ske :/  Men man får ju inte sluta hoppas för det :P

Att uppdatera sin blogg kan kännas lite tungt emellanåt och speciellt när det finns folk som gnäller på när man ska uppdatera den, nu förstår jag hur författare kan ha det när de inte har inspiration att skriva och dess press. Det fanns en tid då jag inte gjorde något annat än skrev noveller och dikter men jag är inte lika säker på att jag skulle klara av att skriva en novell på tre A4 papper idag. Mycket av min inspiration till skrivandet tog den där jävla tanten bort bara för att man valde Littelär Gestaltning. Mycket av mina senaste dagar har fått mig att inse hur lätt saker kan glida iväg och hur vänskap kan bli så omvänt. Hur kan man förändras så snabbt på så kort stund? Jag skulle kunna skriva så mycket om det där men jag tror att jag ska låta bli. Gud vad jag känner att jag behöver se en del människor, ge dem en riktig björnkram och få tillbaka lite krafter för att fortsätta leva mitt liv här nere. Sen har jag även fått kontakt med en person som jag väntat på i tre år för att säga hej igen, hade inte du sagt till mig hade det nog gått ytterligare några år till.

Tänk att regn kan göra en så jääävla förbannad. Jag vaknade hos Marie och lät henne fara till skolan och somnade om för att sedan ta tag i dagen och börja med att fara till hennes skola och lämna nyckeln, till min lycka såg jag Tomas och allt blev lite bättre för då såg jag bara bilden då han undervisade street OMG säger jag bara. Men sen begav jag mig mot tunnelbanan och fortsatte hata, att åka hit och dit tog verkligen på krafterna men att få komma hem och laga en god måltid kändes alldeles fantastiskt. Men veckans händelse är nog ändå BitterFittan. När jag väntade på bussen var jag in till pressbutiken för att köpa mig en cola då jag började kolla på olika böcker och ser en bok som verkar väldigt intressant med tanke på min situation; BitterFittan. Jag tänkte för mig själv om jag inte köper den skulle nog Carro göra om hon hade varit med mig. När jag satt hos Marie bad hon mig titta på hennes datorskärm och sa att Carro tycker att du ska köpa den här boken. BitterFittan. Fatta vilket sammanträffande att hon hittade en bok till mig när jag samma dag hade hållt i den, läskigt värre asså.
....................

I hate you I hate you I hate you I hate you I hate you I hate you
I have never hated anyone in my life the way I hate you.

Hur kan man behandla folk så illa, hur står man ut att leva med sig själv? Jag skulle kunna skriva så mycket om dig men det är nog helt meningslöst att lägga så mycket energi till någon som inte är värd det. Fast jag måste tyvärr satta lite energi eftersom du tagit så mkt från mig. Skrev en hel radda fast det bara skulle bli några meningar men insåg att jag lägger ner en massa tid åt någon som verkligen inte förtjänar, någon som kan göra något sånt och sen leva med sig utan något samvete är inte värd att nämnas ens. Jag hoppas att du ruttnar i din stol och att din förbannelse aldrig upphör.

I can't believe that I actually felt inferior to you? What a joke, you are just like every other guy on the planet. You are a liar and a cheater.
..................

Mycket har hänt i mina dagar och så sjukt många tankar att mitt sinne börjar försvinna men nu är det ett nytt år och det är fan dags att vända på den här skiten. Efter att ha pratat med en vän idag fick mig att tänka till så himla mycket. Jag säger till dig som han sa till mig: Love yourself first, then others! Det är många där ute som bör göra så men alldeles för får gör det. När man kommer till en del ögonblick i livet så stannar man liksom till och frågar sig själv: Vad fan hände? Här är några ögonblick i mitt liv som gör att man måste göra en vändning och det är fan snabbt.

Såna stunder som när man ska ha sex med sin pojkvän och under själva akten känns allt bara som att man blir våldtagen, man springer in på toan och gråter, berättar för honom hur allt kändes och ÄNDÅ vill han göra det igen - PUCKO.

Efter att inte haft sex på ett tag med sin pojkvän och när man till slut har det försöker han krydda upp det med att hitta på en liten historia för att få fart på sexet och istället för att spela med och njuta så börjar man gråta. Då bör man nog börja lyssna till kroppens signaler.

Eller såna stunder som när killen ligger ovanpå en och man vill inget annat än få det överstökat för man känner sig bara äcklad, smutsig, oren av att han har fått vara i dig och med tanke på att man vet vilket jävla svin han kommer vara efteråt. Även där bör man sluta upp och ta tag i kroppens varnings signaler.

It's time to let go, let go of your heart.
It's time for a brand new start. Never know we might never part.
Don't be afraid, this is your day. It's time to be brave.

Helt sjukt, det är fan helt jäävla sjukt hur mycket någon kan trycka ner en men samtidigt är det lika sjukt hur någon kan bygga upp en så mycket. Vad håller på att hända, vad håller du på med? Du kan ju inte bara vara peppad i ditt inre, du måste agera det fysiskt också, ut och slåss för din dröm - fight you're demon. Orka bry sig om någon annan när det ändå inte finns någon annan som känner det du känner eller vet hur du mår. Gör det som känns rätt för stunden, se tillbaka men ångra inget. Sen om din handling var bra eller dåligt kan man ta sen för så länge du gör det som känns rätt för stunden behöver du aldrig titta tillbaka och undra "what if?!". Det är nu vi lever det är vår bästa stund i livet som vi måste ta vara på, släppa alla hämningar och börja leva för helvete - skärp dig nu!

RESPEKT! Är det tydligen en hel del som verkar ha svårt med bland min omgivning. Man ska ge respekt till sina föräldrar, sina syskon, sin partner och även sina vänner. Det du gjorde var inte bara respektlös utan elakt också, jag har svårt för att lita på folk men det här trodde jag verkligen inte om dig, så nu lär det väl vara ännu svårare för mig att lita på någon eller ens släppa in någon. Jag känner att man ska ge alla en chans men eftersom det gång på gång slutar med samma sak börjar man liksom tappa hoppet om det. Nu känner jag att jag har fått nog av detta och det måste fan få ett slut. Jag ska nog börja satsa lite mer och följa det Marie sa: "Man behöver inte veta vad man vill göra, det vet man aldrig. Men man hittar det heller inte utan att pröva alternativen."  Det känns väl rätt rimligt att bara följa strömmen och sen se vart man hamnar och om det är värt det. Gör man inte det lär man ju aldrig veta heller.

They try to pul me away but they don't know the truth. My heart's crippled by the vein that I keep on closing. You cut me open and I keep bleeding. Keep, keep bleeding love


"Hahahaha vad sjuka vi är, vi pratar på msn, sms, facebook och telefon. Vad skulle vi göra utan varandra?" Jag undrar det jag med men jag kan inte vara utan dig iaf för du betyder så sjukt mycket för mig. Jag tycker att vi ska sluta prata om det och bara satsa =) Let's do it Babe!

Som jag skrev I det förra inlägget så förändras humöret och känslor väldigt snabbt och idag är jag där igen, igår kände jag mig så sjukt kluven att ord inte gick att beskriva. Det var så länge sen jag grät att man nästan glömt bort hur det känns, men när det väl började vattnas i ögonen kändes hur bra som helst. Jag vet att du inte fanns vid min sida så du kunde hålla min hand men du fanns bakom en skärm och bara det räckte. Att få säga hur allt kändes och vad höll på att hända med min kropp mina tankar gjorde livet en gnutta lättare, jag är glad att jag har dig och hoppas att du kan se min smärta bakom allt skrattande. Jag älskar dig and you know it =)

För var dag som går tänker jag mer och mer på vars jag ska ta vägen, vilken sida ska jag välja, vem ska leda mig mot rätt riktning?! Jag har insett att det här går inte längre, antingen lägger jag ner det här med att förstå eller så fortsätter jag vandra i min ödsliga ring och mår sämst. Jag kan inte förstå att du är borta, att du har blivit en annan människa. Jag vet inte om livet hade blivit lättare men jag skulle i alla fall inte känna mig lika förvirrad om du aldrig hade "öppnat" dig för mig för detta gör att allt känns mycket mycket svårare för mig att välja. Du är så jävla bra och vi är så jäävla bra för varandra men det är kanske som du säger - I slutändan skulle vi ändå inte få det att hålla eftersom vi delar så olika åsikter.  Eller som du sa igår: "Men är han verkligen den bästa då, om du verkligen tänker efter?"

Now is the time for us to shine. A time when our dreams are within reach and possibilities vast. Now is the time for all us to become the people we´ve always dreamed of being. This is you´re world, you´re here. You matter. The world is waiting.

Den här texten betyder så mycket för mig eftersom det får mig att tänka på vad jag kan göra och vad jag ska göra. Eftersom man blir påverkad av sin omgivning varje dag är det kanske svårt att veta vad det är man verkligen vill, känner eller bör göra. Jag har blivit påverkad eller som sagt vem som helst har det, men vad jag ville säga med det var att jag har lärt mig så sjukt mycket. I helgen fick jag höra ett så jävla bra citat: "Det killar ser som erfarenhet är ett misstag för tjejer." Tack Tomas, kunde inte sagt det bättre men sen får jag inte glömma att inte dra alla över en kant för det finns faktiskt de som är helt underbara.
 

S - Jag ska lägga ner nu för det är verkligen inget för mig
R - Nä, det är det inte. Jag tycker inte att någon är värd dig

Det är en av de finaste kommentarer jag fått i mitt liv och det har jag hört från 2 st, visst känns det bra men jag kan inte ta emot det för så bra är jag inte. Du pratade om kontroll begär och jag känner likadant, har jag ingen kontroll lär jag bli galen och falla tillbaka till den jag en gång var. Jag har fått höra av mitt ex att jag ska ha för mycke kontroll och makt men vi ska fan inte börja prata om dig och det du ville ha mot mig men det är väl som man säger att se ens egna fel är svårare än att se andras. Man ska kunna kompromissa och dela på kontrollbegäret, det gäller att ge och ta i ett förhållande. Nu har jag inget så jag behöver inte bekymra mig över sånt och att kunna ha kontroll över sig är hur mäktigt som helst, fast då var det ju då att jag har inte den kontrollen eller säjer man självdisciplin.